Tänk att kunna överföra sitt medvetande, sin personlighet och sin intelligens till en dator? Då skulle man ju kunna leva för evigt… Eller? Kanske inte. Vi har sett Transcendence och tycker att det är en film som har både bra och dåliga sidor.
Doktor Will Caster (Johnny Depp) forskar om konstgjord intelligens och han tror att tekniken kan hjälpa till att lösa många av mänsklighetens problem. Men en dator som skulle bli smartare än mänskligheten kan förstås vara en oerhörd risk och har man bara lite fantasi kan man lätt föreställa sig vad som skulle kunna hända. Särskilt med en värld som är alltmer uppkopplad. Vilket betyder att det går inte så bra för vår käre forskare och han blir utsatt för ett attentat, där hans enda chans att överleva är att föra över sitt medvetande till superdatorn. Frågan är förstås, är det Will som förs över, eller blir hans personlighet bara kopierad?
Hans fru Evelyn (Rebecca Hall) är givetvis glad över att Will fortsätter leva i datorn och han får snart en enorm makt. Allt som sker är inte direkt tekniskt förankrat i verkligheten, men det är en science-fiction film och allt behöver inte vara hundra procent trovärdigt. Bara möjligt. Och för den som är lite insatt i hur IT-världen fungerar så blir Transcendence en ännu mer kittlande tanke. Skulle det här gå att göra, med tillräckligt avancerade datorer? Är vår hjärna inte bara en dator, må så vara en kvantdator? Och i så fall, kan vi inte kopiera mönstret, eller koden som man så vill, i vår hjärna och få vårt medvetande att leva vidare? Eller åtminstone vår personlighet?
Just det här är Transcendens stora behållning. Vi sörjer våra döda och vi vill göra allt för att få dem tillbaka. Men vore det åtminstone inte en liten tröst att kunna fortsätta kommunicera med våra nära och kära efter döden, även om det inte är de som finns i datorn, bara en spegling av vilka de var? Eller är det bara sorgligt och rentav patetiskt att försöka hålla fast vid våra älskade, istället för att låta dem vila i frid?
Samtidigt, tänkt dig att dina barnbarnsbarnbarn kan samtala med en virtuell version av dig själv i framtiden. Ställa frågor om hur livet var 2014, eller varför inte hur det var på åttiotalet när du växte upp? Det är en kittlande tanke och kittlande tankar är vad Transcendence är bra på. Det finns många häftiga effekter i filmen, skådespelarna gör ett bra jobb, men det mesta är rätt mediokert vad det gäller handlingen och Evelyns långa dialoger tröttnar man på. Fast själva idén tröttnade aldrig jag på och den går att fundera på länge efter att eftertexterna har rullat klart.