World of Warcraft är världens mest populära onlinerollspel. Filmen Warcraft handlar om hur kriget mellan orcher och människor, eller snarare Horde och Alliance, började. Warcraft baserar sig på mytologin, platser och karaktärer från spelet och är en av de mest lyckade anpassningarna av ett spel till film. Vi recenserar och hoppas att något sådant här aldrig händer vår planet.
I orchernas hemvärld Draenor har den onda fel-magin (fel uttalas fell) gjort världen mer eller mindre obeboelig. Vilket får trollkarlen Gul’Dan (Daniel Wu) att samla orcherna till ett anfall, via en portal som bara kan hållas öppen en kort tid med hjälp av livskraften från orchernas slavar. De färdas till Azeroth, ett fredligt rike där människor och dvärgar lever i fred. Med sig har Gul’Dan bland annat Durotan (Toby Kebbell) och hans gravida fru Draka (Anna Galvin). De börjar snart inse att invasionen kanske inte var en så bra idé, då den nya världen också börjar vittra sönder när den onda magin får fäste.
Människornas främsta kämpe Anduin Lothar (Travis Fimmel) kämpar förstås emot orchernas anfall, tillsammans med väktaren Medivh (Ben Foster) som har mängder av magi till sin hjälp. Det är till en början en ojämn kamp, eftersom orcherna är klart överlägsna i strid. Kanske för att de är betydligt större än människor, lite som om en grizzlybjörn skulle möta en grottman. Men trots att det är bäddat för en berättelse fylld av bråk, konflikter och allmänt stök är det mycket mer inre konflikter hos karaktärerna som driver berättelsen framåt. Som Durotans funderingar kring kriget i sig och hans roll som far. Vem vill kriga när det är dags att byta blöjor? Om det nu är det som orcher gör.
Warcraft handlar mycket mer om karaktärerna än något annat. Fast allt blandas med visuellt bländande scener och här finns några av de bästa animeringar jag sett. Det är extremt välgjort och det är ingen tvekan om att den här filmen sträcker gränserna en hel del. Man kan ana en framtid helt utan skådisar. I alla fall fysiska skådisar. Datorerna kan göra ett helt skrå arbetslösa. Så länge någon kan prata in rätt repliker, men även det borde bli en dators arbete i framtiden.
Hur det än är med den saken är det här en av de bästa fantasyfilmerna på länge. Regissören Duncan Jones lyckas skapa en värld som känns trovärdig och för den som spelat spelet är det en fröjd att se spelvärlden få liv på riktigt. Eller så nära riktigt man kan komma. Bara att gratulera med andra ord. Det enda som håller filmen borta från toppbetyg är att det här är nästan bara en film för den som spelat spelet. Vilket i och för sig är runt 12 miljoner fasta spelare och antagligen en hel del till. Och den som inte spelat World of Warcraft kommer förmodligen att längta lite efter att testa efter att ha sett filmen.