The Whole Truth – en rättegångsfilm där en son misstänks ha mördat sin pappa. Förvånansvärt spännande.
Många gånger kan rättegångsfilmer vara lika roliga att se på som att höra klockorna ticka fram sekund för sekund, eller se färg torka. Det finns dock några riktigt goda exempel på när en film där rättegången är i centrum ändå kan bli väldigt bra. Eller tragiskt hemska, som Juryn.
The Whole Truth är en av de bättre rättegångsfilmerna jag sett på länge. Försvarsadvokaten Richard Ramsay (Keanu Reeves) har fått ett fall som verkar omöjligt att vinna. Mike (Gabriel Basso) står anklagad för att ha mördat sin far Boone (Jim Belushi), utan att någon vet varför. Åklagaren Leblanc (Jim Klock) siktar på att det handlar om pengar, den gode Boone var nämligen rik nog att flyga runt i privatjet. Det hela förvärras av att Mike säger ingenting, hans fingeravtryck finns på mordvapnet och mamma Loretta (Renée Zellweger) kan inte göra annat än att vittna om att hennes son var på mordplatsen.
Handlingen rullar vidare och filmandet är sinnrikt utfört med snabba återblickar och det som till en början verkar så självklart ändras snart. Plotten är grymt bra och Keanu Reeves är riktigt bra i sin roll. Han bär handlingen, men Zellweger bidrar också starkt. Hon är för övrigt svår att känna igen för ett otränat öga, totalt förändrad och spelar dessutom en helt annan sorts roll än vad vi vanligtvis ser henne i.
Alla överraskningar som kommer under filmens gång gör det hela bättre, men det finns en sak jag inte gillar. Tempot är visserligen inte högt, men vissa delar av plotten borde ha fått mer utrymme. The Whole Truth känns som tre fjärdedelar av sanningen, filmen kunde gott ha fått vara en halvtimme längre. Det till trots är jag väldigt positivt överraskad och kan klart rekommendera den här filmen.