Fairy Tail baseras på mangaserien av Hiro Mashima. Den började publiceras på hösten 2006 och det kommer fortfarande ut med nya avsnitt varje vecka.
Det blev 277 avsnitt Anime mellan 2009 och 2016 samt en långfilm ”Fairy Tail – Priestess of the Phoenix” som kom ut 2012 och dessutom ett par dataspel. Med ett antal troféer och första plats placeringar från olika prestigefyllda instanser, t.ex Animax Asiens ”Anime of the year” och ”Milleur Anime Japonais” från den 19:e Anime & Manga Grand Prix i Paris. Fairy Tail vann 2009 års Kodansha, samt 2009 års ”Society for the promotion of Japanese Animation´s Industry Awards” med flera. Dessutom nästan årligen har serien hållit sig kvar bland de tio bästa och mest sålda mangan i japan. Att säga att Fairy Tail är populär är helt klart ingen överdrift.
Handlingen i den här fantasy-komedi-action-äventyrs animen utspelar sig i det fiktiva landet Äsu Rando och är fullt av professionella magiker. Är man som Natsu Dragneel född med magi i form av att kunna skapa och använda eld som vapen (och dessutom har haft en av världens få – kanske rent av sista?) eldsprutande drakar som fosterförälder, finns det inte något bättre sätt att tjäna sitt uppehälle på än att gå med i en av de hundratals Guilds som finns runt om i landet. En Guild är en sammanslutning magiker som tar sig an uppdrag mot en överenskommen avgift. Det kan vara något så enkelt som att hitta en bortsprungen katt, till att rädda en kidnappad prinsessa. Ju starkare guild desto svårare (läs dyrare) uppdrag kan de åtasig. För att guilden ska bli stark krävs så klart mäktiga medlemmar. Detta i sin tur gör att magiker även kämpar individuellt om att skapa sig ett rykte så att de kan klättra uppåt bland hierarkin av statusprydda guilder.
En av de starkaste, mäktigaste och mest prestigefyllda guilderna i hela riket är Fairy Tail. Inte så underligt att vår kvinnliga protagonist Lucy Hartfilia inte vill något annat än bli medlem av Fairy Tail. Frågan är bara hur? Det är ju inte så att de välkomnar folk från gatan precis och för Lucy är det precis var hon befinner sig. Sjutton år ung har hon just rymt hemifrån för att hitta den mytomspunna och mystiske Salamander, Fairy Tails mest omtalade och starkaste medlem. Lucy inbillar sig att om hon bara kan få tala med honom så kommer han bjuda in henne i guilden.
Så småningom, genom en hel del missöden och äventyr hamnar så till slut Lucy i Fairy Tail, dock är det inte många där som lyfter ett ögonbryn för den docksöta lilla flickans fåniga kunskaper. Hennes minimala klädsel och svallande former med allt vad som därtill hör, imponerar dock på grabbarna som mer eller mindre mest på skoj låter henne få hänga med på ett idiot uppdrag som snart visar sig vara mycket mer än idiotiskt.
Gänget som bildas är förutom Lucy och Natsu samt hans lilla flygande katt Happy, dessutom den superläckra Erza Scarlet – en tjej som är en superstark ”Tank” samt ismagikern Gray Fullbuster. Animen följer dessa fem kamrater genom svindlande uppdrag där pengarna flödar in i en hejdlös ström som ingen utom Lucy tycks vara kapabel att hantera.
Det här är en lättsmält, tokrolig och extremt underhållande anime, väl lämpad för alla åldrar. Jag tyckte direkt om Erza och hennes ganska bistra och cyniska synsätt på livet samt hennes oresonliga ”No Nonsens Approach” till sina fiender vem de änmånde vara. Jag föll pladask för Gray och hans Bad Boy attityd och Natsus lite vilset föräldralösa naiva jakt på sina rötter. Till och med den sanslöst irriterande katten Happy blir förvånansvärt hanterbar då hans härkomst avslöjas.
Men – till en början kände jag direkt indignation och avsmak för den gräsligt naiva Lucy som bara tycks leva på sitt utseende och att vicka stolt på stjärten i sina minimala kjolar med trosorna som skymtar till med jämna mellanrum. Till och med hennes fullkomligt fåniga magi retade gallfeber på mig. Men så efter ett knappt halvdussin avsnitt eller så, upptäckte jag att hon allt som oftast fick mig att dra på smilbanden. Under ytan har hon ett starkt patos och en massiv självsäkerhet som på något vis skapar en distans till det ytliga fjäskslasket. Efter ett dussin till avsnitt upptäckte jag plötsligt att Lucy blivit en av mina favoritprotagonister och jag kom på mig själv att bli glad då hennes magiska nycklar blev bättre. Utan att spoila kan jag ju erkänna att jag gillade Leo rejält.
Genom de 277 avsnitten lär vi känna så gott som hela Fairy Tail och de flesta av dess härliga medlemmar och vi får följa med på svindlande uppdrag som visar prov på en starkt genialisk kreativitet. Jag kan speciellt rekommendera Fairy Tail för den som gillar komedi-fantasy och inte har sett anime tidigare. Det här är en utmärkt lättsmält inkörsport till anime. Samla ihop en grupp kompisar, syskon, barn och eller barnbarn för en lättsam maraton och det kommande jullovet är räddat!
Jag ger Fairy Tail fem stjärnor av fem möjliga.