Baserad på den övernaturliga action-komedi mangan från 2004 – 2012, av Akira Amano blev det 203 episoder anime mellan åren 2006 och 2010.
Det här är ytterligare en serie som rönt massiv framgång med miljoner sålda mangaexemplar, böcker, radioteater och dataspel spinoffs. Och efter vad jag förstår är Reborn! ett av de mest populära tema för cosplay i Japan.
Att beskriva Reborn! som övernaturlig är faktiskt bara i brist på bättre ordval. Det handlar inte om ”magi” så som man tänker sig magi, utan mer som ett faktum. Reborn har utseendet av ett litet 3 årigt barn, men i själva verket är han en ytterst kompetent lönnmördare tillhörande den stora Vongola Familjens maffiaorganisation. Reborn ges i uppdrag av Vongola IX– den nuvarande ledaren av organisationen, att resa till Japan och ansvara för att Tsunavoshi Sawada blir en lämplig kandidat i kampen om vem familjen Vongola ska utse att efterträda nummer IX. Tsunavoshi är en ättling i direkt nedstigande led från den allra första ledaren och skaparen av Vongola Familjen, men nummer IX har ingen aning om att grabben är en vekling utan ambition, kunskaper, stil eller ens street-smarts.
Det övernaturliga i den här animen handlar inte om spöken eller annat skrymt, utan helt enkelt Reborns förmåga, samt en del tidsresor och annat svårsmält. Reborn har en liten kameleont som sällskapsdjur, eller det är vad folk ser i varje fall. När Reborn än vill så förvandlas kameleonten till ett handeldvapen som Reborn just för tillfället behöver, samt den extremt övernaturliga ammunitionen för detta kameleontvapen uppenbarar sig just som Reborn behöver dem.
Reborn visar prov på detta redan i första avsnittets inledande scen, då Reborn möter Tsunavoshi för första gången och inser att tonårsgrabben är kär i skolans sötaste tjej, utan att kunna strama upp sig tillräckligt för att ens försöka stämma träff med henne. Så Reborn skjuter Tsunavoshi med en ”Deathpiration” kula mitt i pannan. Killen dör ett ögonblick, men eftersom han hade massiv ågren i dödsögonblicket ”om han bara vågat fråga chans på henne ändå”, så blir Tsunavoshi pånyttfödd (Reborn) med en brinnande och fullkomligt förkrossande självsäkerhet som varar i typ tio minuter eller så. Under den tiden lyckades Tsunavoshi hinna ikapp tjejen och fråga chans. Det han inte inser är att Deathpiration kulans återfödelse gjort honom naken så när som på kalsongerna, och den söta flickan skriker i falsett då hon i princip tror att hon antastats av en pervers galning.
Nu är handlingen i Reborn så full av vinklingar och twister att det är helt omöjligt att göra animen rättvisa i en så här liten recension. Helt klart kan jag dock konstatera att det är mycket humor, mycket märkligt och snirkligt klurande hit och dit i plotten och framför allt mycket slagsmål.
I början, då Reborn försöker hjälpa Tsuna komma bort från sitt tidigare öknamn (loser Tsuna) och successivt, sakta men säkert, försöker få Tsuna att bli mer självsäker, starkare och mer beundransvärd, är våldet hanterbart, begripligt och i viss mån kanske även nödvändigt. Men efter ett par dussin avsnitt in i animen börjar blodskvättandet ta över och glorifieras. Det är inte så
underligt att det har skapats 21 dataspel baserade på Reborn, när jag tänker på spel som typ Street Fighter.
Personligen hyser jag en hatblandad kärlek till Reborn som anime. Jag fullkomligt älskar humorn och den underbart knäppa – totalt intelligensbefriade mamman som är så aninglös att inte ens bomber som blåser sönder väggarna i hennes hus får henne att ifrågasätta vad det är som händer. Jag störtgillar den hundraprocentigt lojala Hayato Gokudera, tonårsgrabben som mest av allt i hela världen vill bli Tsunas ”Right-Hand-Man”. Sasagawa, skolans boxare på elitnivå blir också en i Tsunas gäng och Yamamoto, skolans baseballhjälte och tillika grabben som långt in i serien tror att allt det här om maffian är en lek som han gärna vill vara med om. Men mest av allt lockar nog Tsunas personlighet. Han blir som en Tjalle Tvärvigg som sätter sig på tvären när det gäller snacket om att bli Vongolas nummer X. Han vill inte bli en maffialedare. Han vill inte skada någon. Han vill bara inte. Men när hans grupp hotas av både yttre och inre fiender, tvingas han gång på gång slåss för sin och sina vänners rätt att överleva. Lite som i ett dataspel där varje boss bara blir styggare, grymmare och starkare, så upplever jag även slagsmålsscenerna i Reborn. Och det blir mycket sånt. Otroligt mycket. Gräsligt mycket.
Trots humorn och alla plott twister som gör animen så sevärd kan jag bara inte ge Reborn mer än fyra stjärnor av fem möjliga enbart på grund av störtfloden knytnävar som haglar skoningslöst ner över alla inblandade.