Warren Buffet brukar ibland prata om att man inte ska köpa en aktie om man inte tänkt att äga den för evigt. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det där uttalandet, men det finns i alla fall en poäng. Jag är nog rätt säker på att den gode Warren städar upp i sin portfölj, men att ha ambitionen att äga en aktie för evigt säger ändå en del om det engagemang man måste lägga ner för att våga köpa en viss aktie.
Skistar är en sådan aktie, som jag skrev om i det här inlägget. En annan aktie, som idag handlas utan rätt till utdelning, är Axfood. Axfood har hittills aldrig visat sig vara någon besvikelse och grundidén är enkel att förstå. Mat behövs alltid, så på så vis är det också en defensiv aktie.
Men framför allt gillar jag ledningen och hur bolaget sköts. Att kursen kan gå lite upp och ner spelar mindre roll i det långa perspektivet, särskilt som utdelningarna även om även de åker upp och ner lite är stabila. Utdelning blir det och andelen av vinsten som delas ut är förhållandevis stor. Men som sagt, det intressanta är ägarnas och ledningens omsorg om företaget.
Axfood har varit med ett tag, men är inte lastgamla i dagligvaruhandeln – som de har en marknadsandel av på cirka 20%. Ägarbolaget, Axel Johnsongruppen, är dock betydligt äldre än Axfood och har funnits sedan 1873. En företagsgrupp som kan överleva så länge är i mitt tycke stabil på alla sätt och vis, och kan säkerligen fortsätta existera i 100 år till. Därmed inte sagt att Axfood kan hålla på lika länge, men kunnandet att sköta företag och få dem att överleva finns helt klart i gruppen.
Med köpet av mat.se kan man inte säga annat än att Axfood har placerat sig på en marknad som jag är helt övertygad om att den kommer att växa. Varför ska envar åka runt och handla mat, istället för att en bil åker runt till alla med varor de har köpt? Mat.se behöver utvecklas och det kan Axfood utan tvekan lösa, dessutom kan priserna pressas ner tack vare Axfoods styrka och egna märken.
Så, än så länge är Axfood en aktie jag kan äga för alltid.