Det är inte varje dag man ser sin barndoms actionhjälte återvända till vita duken med äran i behåll, men Arnold Schwarzenegger har hittat ett nytt fack. Som en sliten hårding, rå och grov kanske något förfinad, som fortfarande kan ge skurkarna en omgång. Vi har sett Sabotage och efter en färd på strax över 100 minuter genom narkotikaträskets sunkiga värld är känslorna blandade.
Schwarzenegger spelar John Wharton, en polis inom DEA – den amerikanska narkotikapolisen – som sett och varit med om mer elände än vad någon borde. Filmen inleds med en oerhört stark och otäck scen som jag bär med mig genom hela filmen. Whartons bakgrund kommer också att spegla allt han gör, men vi ska inte avslöja någonting i förhand.
John Wharton leder en elitenhet, som är mer soldater än poliser. De slåss mot narkotikakungarnas ligor med vapen, vapen och ännu mer vapen. Efter den starka inledande scenen blir det åka av och du kommer att räkna patronhylsor som mer eller mindre känns som om de väller ut genom TV:n. Att slåss mot knarkligorna är blodigt och respekten för människoliv hos skurkarna är noll. Dessvärre riskerar poliserna att tvingas in i samma hårda jargong och syn på livet som skurkarna.
Just detta dilemma är vad filmen handlar om. Whartons grupp stjäl pengar från knarkbaronerna, men det går snett och snart börjar gruppen att försvinna, en efter en, under minst sagt mystiska omständigheter. Här blir Sabotage en klassisk mordgåta, där ingenting är vad det verkar. Allt nystas förstås upp under resans gång och det är en trovärdig, realistisk handling där människans innersta natur syns precis sådan den är. Rätt egoistisk – och vi får se hur svårt det kan vara att stå upp för sina ideal och värderingar när livet står på spel.
Elitgruppens medlemmar består av idel hårdingar, inklusive den enda tjejen – Lizzy Murray (Mireille Enos). Sam Worthington spelar James Murray, gift med Lizzy och han gör sig som alltid bäst som hårding. Gruppens dynamik blir väldigt grabbig, klyschig och samtidigt rätt trist. Jag saknar lite bakgrundsinformation, varifrån kommer deras lojalitet till varandra och hur kommer det sig att motsättningarna inom gruppen plötsligt exploderar? Vi kastas rakt in i handlingen från start och det är okej, men efter den snabba inledningen hade jag velat se lite mer djup i karaktärerna. För faktum är att jag kan ana ett djup som vi aldrig får se och det är synd.
Det är förvisso en hård actionrulle, väl värd att se enkom för den actiondrivna handlingen, men samtidigt sticker den inte ut vansinnigt mycket. Det är Schwarzenegger som gör att Sabotage höjer sig över andra, liknande filmer. Han är trots allt 67 år, borde vara redo för pension, men han är fortfarande en hårding som utan vidare lyfter sina kilo och har muskler som kan spräcka vilken skjorta som helst. Skurkarna möter en mur och han är bitter, hämndlysten och förbannad. I den här rollen gör han sig bäst. Och vad det gäller resten av filmen är den okej, men mer blir det inte.
Köp filmen på: