Äntligen blev det räntehöjning i USA! Finns det något bättre än räntehöjning? Förmodligen en hel del, men en räntehöjning är precis vad USA och världen behöver. Nu återstår bara att se om Ingves klarar av att följa efter.
Det var senast i mars som FED höjde räntan, till ett mål på mellan 0,75 och 1,00 procent. Den gången var det andra höjningen på tre månader och nu var det alltså dags för den tredje. Den här gången höjde FED med Janet Yellen i spetsen räntan till ett mål på mellan 1,00 och 1,25 procent. Eller med andra ord 1,5 till 1,75 procent högre än den svenska reporäntan.
Konstigt nog så höjer Janet Yellen när den amerikanska ekonomin går bra. Det är väl tvärtemot vad man ska göra? Eller? Den svenska riksbanken behåller den svenska räntan på rekordlåda -0,50 procent – när den svenska ekonomin går bättre än någonsin. Vi är i en högkonjunktur där Sverige går bättre än någonsin och tillväxten kommer att fortsätta att vara över 2 procent de närmaste åren, åtminstone enligt allas vår favorit Magdalena Andersson.
Vilket gör att jag förstår absolut ingenting.
Åtminstone inte vad det gäller Riksbankens räntepolitik. Varför höjer inte Ingves och kompani räntan, på samma sätt som FED, om nu Sverige går bäst i EU? Svaret tycks vara att den svenska riksbanken har ett inflationsmål på 2,0 procent och där är vi inte idag. Vilket beror på att inflationsberäkningarna inte inkluderar allt som borde ingå i beräkningarna, exempelvis olja eller dubbelbeskattade tjänster som el. Att det blir dyrare för alla och en lunch idag kostar 50% mer än för 10 år sedan är ingenting som inflationsberäkningarna tar med – trots att det är vanliga människors verklighet. Samtidigt som konsumtionsutrymmet också minskar när den rödgröna regeringen är i full fart med att höja skatter. Trots att vi befinner oss i en högkonjunktur och rimligen borde få in fler skattekronor utan att behöva höja skatterna.
LÄS MER: Så här mäts inflation
Men åter till FED. Det amerikanska finansiella systemet är ingenting jag begriper mig på i sin helhet, eftersom jag anser att den amerikanska ekonomin borde ha rasat för länge sedan. Dock tycker jag att Janet Yellen gör helt rätt. Hushållens belåning kan bekämpas på många sätt, men sunda(re) räntor än minusräntor kan få väldigt många människor att både amortera och att fundera över hur mycket lån de ska ta.
Om du vill ha ett riktigt bra tips i livet så är det följande:
Ta inga lån.
Tar du inga lån får du inga skulder och behöver inte heller oroa dig för höga räntor. Har du lån så ägna dig för tusan åt att amortera lånen så fort du bara kan. Räntan kommer nämligen att höjas förr eller senare och den som då har låga eller inga lån kommer att vara vinnare. Som du sår får du skörda, så att säga.
Naturligtvis måste vi alla låna till bostad, om du nu inte har en rik moster som vill betala ditt blivande hem – men sådan tur har inte de flesta. Bolån brukar ha bättre villkor än konsumtionslån, vilket är naturligt, och ofta är de för bra. Amortera mer än minimum, spara till en reparationsbuffert och du kommer att ha en väldigt sund ekonomi. Betrakta ditt hem som en investering och en säkerhet. Det gör förstås att du bör lägga mycket tid på att renovera och hålla huset i gott skick, annars blir din investering inte värd lika mycket som den borde vara värd.
[sgmb id=”1″]
Jag finner det inte heller för helt osannolikt att FED satsar på ännu en räntehöjning. Kanske inte vid nästa tillfälle, men däremot inte långt därefter. Riksbanken i Sverige borde hänga på och det är naturligtvis någonting vi alla bör bevaka så mycket det går.
LÄS MER: Aktuell prognos för reporäntan
Det hade förstås varit intressant att se vart gränsen går för svenska hushåll när det gäller räntan. En mer normal bolåneränta borde ligga runt fem procent, men dit är det långt kvar. Men hur många som idag har bolån på 3-4 miljoner klarar en ränta på fem procent? Det är 12 500 pengar i månaden enbart i räntor på ett lån på tre miljoner. Visserligen får man tillbaka 30% i ränteavdragen, men min magkänsla är att de flesta bränner ränteåterbäringen på charterresor snarare än att amortera på lånen. 150 000 per år i räntor skulle ge tillbaka 50K (förutsatt att man betalar tillräckligt mycket skatt). Det betyder i sig att på tio år kan lånet minska 500 000 utöver den ordinarie amorteringen.
Intressant nog skulle ett lån på tre miljoner kunna betala tillbaka sig självt med ränteavdragen på 60 år, om räntan låg på fem procent. Med andra ord, visst vore det bra med räntehöjning?
Sist men inte minst är amortering ett sätt att öka sinnesfriden. Kommer räntorna att höjas och du har höga lån kommer din inre frid att påverkas. Folk har legat sömnlösa förr för höga räntor, och det är givetvis bättre att inte tänka på räntor, om det nu inte handlar om att man har ett inlåningskonto med hög ränta – vilka också lyser med sin frånvaro i minusräntepolitikens förlovade land.
Det är utan tvekan ett intressant tankeexperiment att tänka sig ett land där alla invånare har betalat av sina bolån. Vad hade hänt med det landets konkurrenskraft i jämförelse med andra länder? Skulle det landet få svårt att exportera varor för att valutan rusar iväg, eller är ett skuldfritt land ett land som kan satsa på helt andra saker och diskutera helt andra frågor än minusränta? Kanske, vem vet – det kommer förmodligen aldrig att hända men jag hade gärna sett att skuldkvoten i Sverige minskade.