En kamp för ett annat liv i en förort till Stockholm är vad Måste Gitt handlar om.
Måste Gitt är förortssvenska för Måste Dra, det vill säga ge sig av. Vilket också filmens huvudperson Metin (Can Demirtas) vill. Metin skriver om allt och hans dagbok är hans livlina. I den dokumenterar han allt som händer i hans liv, men när dagboken försvinner förändras allt. Om dagboken skulle hittas kommer en mängd av hans vänner åka fast, eftersom livet i förorten där Metin bor är allt annat än laglydigt.
Men Metin drömmer också om ett annat liv. Därför söker han in till scenskolan och träffar Lena (Endre) som är den som råkat hitta hans dagbok. Av en händelse jobbar hennes man på bokförlag och de vill publicera dagboken på ett eller annat sätt, bara Metin ger sitt godkännande.
Måste Gitt är en blandning av drama och komedi, med en hel del satir. Jag är väl medveten om hur många andra kritiker har betygsatt den här filmen, men jag gillar den inte. Det som händer i förorten Jordbro blir på något sätt normaliserat, och det gillar jag inte. Även om jag tycker att Metins strävan efter ett bättre liv och att han måste gitt för att överleva så är större delen av filmen ett enda sympatiserande med folk som lever på fel sida av lagen. På samma gång blir det inga djupdykningar i personerna bakom brotten och jag fastnar inte för en enda av filmens alla karaktärer. Allt blir väldigt platt, endimensionellt och det fungerar inte för min del.
Visserligen försöker jag alltid se det bästa i alla filmer, men Måste Gitt har för lite kritik av gangsterfasonerna. Det enda som engagerar är Metins relation till sin far och pappans prat om att livet är som ett träd – och det finns några roliga scener men totalt sett är Måste Gitt en film som inte fastnar eller engagerar.
Fakta Måste Gitt
Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio
Bild: Widescreen (1.85:1), HD 1080p
Språk: Svenska
Längd (min): 96
Text: Svenska
Releasedatum: 2017-06-19
Regissör: Ivica Zubak
Åldersgräns: 12 år