Då var det dags att nypa av min recension av denna storslagna film. Kommer den mäta sig med den tecknade Disney-versionen. Kan jag hitta samma magi som jag hittade i min absoluta favorit bland Disney’s filmskatt…
Handling:
För er som lyckats missa Beauty and the beast så kan jag snabbt dra handlingen. Filmen handlar om Belle, en flicka som inte är som alla andra i den lilla pittoreska staden hon bor i. Hon längtar efter att få leva ett lite mer storslaget liv, ett liv med lite mer äventyr. Ganska kort in i filmen presenteras vi för den sprättiga och kaxiga jägaren Gaston och hans lilla ”sidekick” LeFou. Gaston är vansinnigt förälskad i Belle och han ska helt enkelt ha henne som sin fru. Belle är inte lika sugen på detta arrangemang. Belles pappa ska resa iväg till marknaden i staden och i mörkret kommer han bort sig med hästen Phillippe. Han hittar sin väg in i ett till synes obebott slott. Vad han inte vet är att slottet är magiskt. Där inne finns Lumiere, Cogsworth och alla andra förtrollade varelser. Odjuret är filmens andra huvudkaraktär, han fängslar Maurice. Belle ger sig iväg för att hitta sin pappa, men vad händer sen?
Utlåtande:
Beauty and the beast mäter sig väldigt bra mot sin tecknade variant. De har lyckats återskapa väldigt mycket av det som var magin i den tecknade varianten. Skådespeleriet är otroligt bra nästan hela tiden och jag kan lite motvilligt erkänna att jag sitter som på nålar, jag sitter och fånler. Ja, vafan… jag är helt enkelt ett barn som återupplever en magisk känsla igen. Det finns en detalj jag stör mig på något fruktansvärt i filmen… Det låter som att man använder Auto-tune på sången ganska ofta. Speciellt när Emma Watson sjunger. Där har vi ytterligare en detalj som jag inte riktigt kan slappna av med. Jag har svårt för att släppa att hon ska vara Hermione Granger i Harry Potter. Utöver detta finns det inget jag kan anmärka på, den följer storyn oerhört bra och inte mycket är ändrat från tecknad till spelad film. Stående ovationer för den Disney!