Dirty Dancing kom 1987, men än idag dansas det till The Time of My Life – och för övrigt sålde albumet med filmmusiken över 32 miljoner kopior när det begav sig. Berättelsen är lika enkel som fascinerande. Frances ”Baby” Houseman (Jennifer Grey) åker på semester tillsammans med sin familj. På semesterorten Kellermans träffar hon, och blir våldsamt kär i, dansläraren Johnny Castle (Patrick Swayze). Det gillar förstås inte hennes kontrollerande far Jacob (Jerry Orbach), kanske inte minst med tanke på att filmen utspelas 1963 och den äldre generationen uppskattar inte den nya sortens, ”smutsiga” dans.
Antingen gillar man Dirty Dancing, eller så hatar man den. De flesta verkar dock gilla den ordentligt, och dessutom görs det inte romantik på det här sättet längre. Alla kan associera sin egen ungdom med vad Baby går igenom och trots att det egentligen inte finns några ordentliga skurkar, möjligtvis undantaget Robbie Gould (Max Cantor), finns det ändå spänning från början till slut. Ska kärleken vinna eller ska Baby stå kvar i ett hörn när alla andra dansar?
Patrick Swayze har alltid varit en bra skådespelare och hans alltför tidiga död den 14 september 2009 var en förlust för världen. När man ser honom i hans krafts dagar kan åtminstone jag inte göra annat än att tänka på hur viktigt det är att ta vara på den tid vi har. Antagligen dansar han fortfarande, någon helt annanstans, och vi kan se Dirty Dancing och bli inspirerade av hans fantastiska energi och livsglädje. Något som Jennifer Grey svarar upp mot, på alla sätt och vis.
Skulle du mot all förmodan inte gilla Dirty Dancing kan du alltid ta en titt på Grace of Monaco.