Till att börja med, jag skulle aldrig någonsin försvara skatteflykt. Jag anser att skatt ska betalas, men jag anser också att den ska vara lika för alla. Inte mer för vissa, inte mindre för andra. Jag anser också att Sveriges Televisions reportrar har en skyldighet att redovisa båda sidor i en sakfråga och inte driva opinion.
Vad jag framför allt saknar i Uppdrag Gransknings reportage är ett sakligt undersökande av vart skattepengarna går. Leif Östlings något plumpa sätt att ställa sig frågan vad han får för skattepengarna må vara klumpigt formulera, men samtidigt väldigt relevant. Om vi i Sverige idag redan plockar in ofantliga 1 900 miljarder i skatter varför räcker inte det? Vi har redan idag världens högsta skattetryck och ändå verkar inte Uppdrag Granskning tycka att det räcker, med tanke på sättet som de bedriver opinion.
Naturligtvis ska ingen smita från skatt, men vad den gode Leif Östling gjort är inte att smita från skatt. Han har helt enkelt inte plockat ut pengarna i sitt bolag ännu, något som både staten och Uppdrag Granskning kan skita i. Han har följt de lagar och regler som finns. EU uppmuntrar rentav till fri rörlighet för kapital.
Men åter till kärnfrågan. Cornucopia har länkat en utmärkt sammanställning över vad skatterna går till. Leif Östlings fråga får sitt svar i den här sammanställning, som är väldigt intressant att diskutera – och något som Uppdrag Granskning helt valde att bortse från. Det talar man nämligen inte om i vänstervärlden, för det vore ju hemskt om svenskarna fick upp ögonen. Vad vi får för alla våra skattekronor är en offentlig förvaltning som tar hela 14% av skattepengarna. Dessutom går 42% till socialt skydd, medan bara 13% går till utbildning, 14% till hälso- och sjukvård. Så av varje hundralapp som kommer in till staten i form av skatt försvinner 14% i offentlig förvaltning…
DET borde ha varit något som Uppdrag Granskning skulle tagit upp i Paradisläckan. Jag tror nog att vem som helst skulle bli upprörd över att 14% går till folk som ska administrera utan att producera…