Taken 3 är här och Liam Neeson klär återigen i sig rollen av hårdingen Bryan Mills. Det finns alltid en risk att en film som har en trea efter titeln bara försöker rida på föregångarnas framgång, inte minst när det gäller en serie där de första filmerna verkligen har varit lyckade. Vi har tittat, hållit andan och åkt med i ännu en actionfylld Taken-film och ger dig svaret – är även del tre värd att se?
Liam Neeson har alltid gjort sig bra i actionfyllda roller. Hans hårdföra yttre ger vem som helst anledning att tro att det här är en kille som inte bara kan slåss, han kan ta livet av vem som helst. Den sortens roll är vad hela Taken-trilogin handlar om, där Neeson spelar den före detta CIA-agenten Bryan Mills. I den första delen blir hans dotter kidnappad och i del två ger sig skurkarna på hela familjen. Taken 3 fortsätter på samma tema och nu blir Bryan Mills anklagad för ett mord han inte har begått.
Därefter är det fullt fart, som vanligt i en Taken-film skulle man numera kunna säga. Skådespelarna från de andra två filmerna är tillbaka. Nederländska Famke Janssen spelar Bryans före detta fru Leonore och Maggie Grace spelar hans dotter Kim. Väldigt mycket i serien handlar om familjen, deras förhållanden och hur Bryan Mills kämpar med att vara pappa samtidigt som han är stenhård agent. Fast några djupare analyser av det mänskliga psyket finns det inte tid för. Här handlar det istället om att åka berg-och-dalbana med det ena slagsmålet efter det andra.
Polisen som utreder mordet Bryan Mills anklagas för spelas av Forest Whitaker och han ger filmen ett välbehövligt lyft. Med sitt lite underfundiga sätt att ställa retoriska frågor väcker han funderingar hos alla inblandade och det känns lite som att se Hercule Poirot i en ny skepnad.
Skurkarna är som vanligt elakare än elakast, har noll empati och tur är väl det. Hade filmens bad guys varit personer som åtminstone hade kunnat väcka lite empati eller sympati kanske vi som tittare hade brytt oss mer om deras öden. Men när Neeson knäcker ben till höger och vänster känner man som vanligt att banditerna får vad de förtjänar. Simpel och enkel underhållning, hur rå den än må vara.
Det är ingen tvekan om att Taken 3 är en sevärd film. Ser du den som helt fristående blir den ännu bättre, men den dras ner av att ha två bra föregångare. Rent underhållningsmässigt är den lite bättre än tvåan, men det är fortfarande del ett som är bäst. Mina största invändningar består i att det egentligen inte är något nytt vi ser, bara mer av samma som tidigare och det är rätt okej – men inte mer. Mitt stalltips till manusförfattarna Luc Besson och Robert Mark Kamen är att det går att göra en Taken 4, om de sätter herr Neeson i rullstol direkt i början och låter hans dotter banka sk**en ur skurkarna. Annars bör de nog låta serien gå i graven.