Filmrecension: Truth (2016)

2004 blev den amerikanske presidenten George Bush uthängd av nyhetskanalen CBS för att ha använt sitt inflytande för att undvika militärtjänst. Vilket förstås skulle ha varit en ordentlig skandal. Spel och Film ger dig inte sanningen om vad som hände, men däremot filmen Truth. 

Truth är en så kallad dokudrama, en blandning av dokumentär och en dramatisering. I huvudrollen ser vi Cate Blanchett som journalisten Mary Maples, som är den som driver hela storyn bakom avslöjandet. Robert Redford är Dan Rathers, nyhetsankaret som dras in i historien av Mary Maples.

Filmen fokuserar redan från start väldigt mycket på journalisternas drivkraft att verkligen hitta en story, hur djupt begravd den än kan vara. Det är den mest intressanta delen av Truth, att se själva grävandet och journalisternas resonerande kring kärnfrågan: smet George Bush, som nu är president, från att delta i Vietnamkriget?

Det blir mycket fakta och hela tiden finns den där känslan av att makten i USA är ingenting man kritiserar utan vidare. Både Cate Blanchett och Robert Redford visar återigen att de är skådespelare som kan axla i princip vilken roll som helst. Blanchett räddar hela filmen från att bara bli ett tråkigt drama utan känsla.

Tyvärr går allt lite för enkelt och det finns ingen riktig konflikt i filmen som gör att pulsen går upp. Istället åker vi med och förvisso är det en intressant historia. USA har haft mer än sin beskärda del av politiska skandaler och det märks att den amerikanska befolkning har en icke ogrundad misstro till systemet. Där har journalister en väldigt viktig roll att spela, så när det ifrågasätts om historierna de gräver fram är äkta eller inte, blir det förstås lite spännande.

Men mer än en trea blir det inte och Truth är nära att halka ner på en tvåa. Som tur är lyckas Blanchett hålla kvar trean, tack vare att hon alltid lyckas spela varje roll som en helt ny person.

truth