Fruits Basket är en animeserie på 26 episoder från 2001 av Natsuki Takaya, som baseras på mangan med samma namn. Det här är en massivt populär anime som nått stora framgångar runt om i världen – framför allt på den amerikanska marknaden.
Fruits Basket är en romantisk-komedi-fantasy av det mer intellektuella slaget. På ytan kanske den överdrivna lite småknäppa animeringen kan verka flamsig, men jag tycker nog man kan säga att det fungerar som ett lager socker ovanpå en rejäl skopa bitter och djuplodande psykologisk drama. För det är verkligen en riktigt rejäl berg-och-dalbana som erbjuds. Mycket angst och mycket mörker döljs bakom fasaden.
Fruits Basket handlar om ett år i tonårsflickan Tohru Hondas liv. Handlingen börjar med att Tohrus ensamstående mamma avlider i en bilolycka och Tohru flyttar in hos sin farfar. Han tycksvara den ende normalt funtade vuxna människan i hela den här animen. Tyvärr manipuleras han snabbt av sin gräsliga dotter med dennes outhärdliga familj, som ser till att Tohru direkt känner sig som en börda. För att göra livet lättare för alla andra, flyttar Tohru in i ett litet tält som hon har i skogen. Tohru gör så gott hon kan, ensam, penninglös och övergiven. Efter ett jordskred därhennes ynkligt få tillhörigheter begravs och eller spolas bort, råkar hon hamna hos den omåttligt populäre skolkamraten, den s.k ”prinsen” Yuki Sohma och hans kusin, författaren Shigure.
Deras hus ligger bara ett stenkast ifrån Tohrus begravda tält och eftersom grabbarna mest av allt behöver någon som hjälper dem med hushållet, blir det en ”win-win” situation för alla parter. Dock dröjer det inte länge förrän Tohru råkar snubbla över några kringströdda klädesplagg och hon faller handlöst in i Yukis famn, varpå det säger poof och den populäre killen förvandlas till en råtta. Tohru blir så perplex att hon snubblar baklänges och faller in i Shigures famn som genast poofar till och förvandlas till en hund. Det visar sig att hela familjen Sohma är belagd med en förbannelse. De tolv kinesiska zodiaktecknens djur – plus katten som aldrig räknas. När en av de tolv blir gammal och dör, slinker zodiakdjurets själ in i en nyfödd medlem av Sohma familjen. De fungerar som normala människor tills de antingen blir hyperstressade eller får kroppskontakt av en människa av det motsatta könet.
Tohru lovar högt och heligt att aldrig avslöja Sohmas hemlighet, och en efter en får hon möta de övriga tolv – och katten. Hon får höra legenden om djurens härkomst och hon rörs till tårar av sorgen över deras öden. Tilläggas kan att inte en endaste av de inblandade zodiakdjurens föräldrar beter sig normalt. En efter en avslöjas hur vedervärdigt bedrövliga de vuxna är som föräldrar, hur deras själviskhet, deras rädslor, deras fåfänga och deras girighet allt mynnar ut i en myriad traumatiseringar av de besatta barnen. Man kan nästa säga att Fruits Basket är en textbok i konsten att psykologiskt fördärva sitt barn för all framtid – eller kanske rent av ”101 sätt att misshandla sitt barn psykologiskt.”
Det här är en anime som lämnar tittaren ganska emotionellt urlakad. Den är massivt psykologiskt krävande, men samtidigt skänker den en glimma hopp. Personligen är jag nog OK med slutet, men jag känner många som ville se mer – som vill veta hur det gick … sen? Jag har dock ofta kommit på mig själv med att fundera över den här serien och jag har låtit fantasin flöda där jag dagdrömt ihop en mängd alternativa fortsättningar. Jag vill ge Fruits Basket fyra av fem stjärnor, för den är psykologiskt jobbig med all sin ångest och ”shöjo noir”. För den som vill se en glittrigt upplyftande liten anime är detta inte ett val att rekommendera. Men för den som vill gnugga geniknölarna lite och ta till vara den erbjudna möjligheten till att glöta lite i en intellektuellt stimulerande mångfacetterad och nyansrik historia – är detta ett prima tillfälle.