Den här action-äventyrs-fantasy mangan skapades av Yoshihiro Togashi 1998. Det har blivit 33 volymer (350 kapitel). Redan året därpå utvecklades serien till en anime omfattande 62 episoder.
Handlingen baseras kring äventyren om den lille (gissar på typ 12 år?) grabben Gon Freecss som bor på en isolerad liten ö där han känner sig kvävd av restriktioner på allt han inte får göra. Men Gon dagdrömmer om sin far, mannen som lämnade ön då Gon var en liten parvel. De vuxna försöker intala Gon att hans far är död, men Gon känner på sig att de ljuger. Ofta står han och blickar ut över havet och längtar efter äventyren han tror väntar på honom.
Så kommer äntligen dagen då Gon lyckas övertyga de vuxna om att låta honom ansöka om en jägarexamen. En s.k. Hunter. Med en Hunter licens får han rätt att jaga monster, söka efter unika villebråd, jaga skatter, upptäcka grottor och tillfångata efterlysta skurkar. Med en Hunter licens hoppas Gon få sitt lystmäte av äventyr mött.
Men att få en Hunter licens är inte helt enkelt. Först måste man bevisa sig värdig. Det blir en tillsynes oändlig rad prövningar som väntar Gon. På vägen möter han andra begåvade Hunter aspiranter och han lyckas skapa vänskapsband med en handfull av dessa.
Avsnitt efter avsnitt tar Gon och hans vänner lite närmare den hägrande licensen. Det är en spännande, ibland tokrolig och stundom tårdrypande blandning av äventyr som väntar dem. Men mest av allt får Gon ett nytt mål i livet då han får bevis för att hans far faktiskt fortfarande lever och inte nog med det – hans far är även han en Hunter!
Det här är en anime som jag tvekade länge inför att se. Gång på gång läste jag blänkaren till introt och suckade och kände att jag inte orkade med en överpeppig liten storögd överpretentiös snorvalp som är lika intressant som klor dragna över en griffeltavla. Men så en dag, tog jag mig i kragen, och tvingade mig till första avsnittet. Och sen var det kört, lol. Sen satt jag där och mer eller mindre bingade mig igenom alla animeavsnitten på en enda sömnlös helg.
Hunter x Hunter är galet knäpp och fylld med tokrolig slapstick humor, kryddat med starka känslor av patos och empati. Visst är grabben förnumstig och lillgammal i sin uppstudsighet, men konstigt nog funkar det. Allt jag trodde om animen innan jag sett den visade sig mer eller mindre vara sant, kruxet var bara att det klickade och fick mig att vilja se mer i stället!
Jag ger Hunter x Hunter fyra stjärnor av fem möjliga. Om du vill ha en helgs bekymmersfri uppmuntran samt ett par dussin gapflabb är Hunter x Hunter ett perfekt val.
