Efter att rebellerna sprängt Dödsstjärnan vill förstås rymdimperiet slå tillbaka. Det är dags för ännu en Star Wars-recension när Spel och Film recenserar Rymdimperiet slår tillbaka.
—Lätt spoilervarning nedan, har du inte sett filmen så se den först—
Rebellerna har tagit sin tillflykt till en avlägsen, ogästvänlig planet – Hoth. Där bygger de en bas och gör allt de kan för att inte synas. Men, tack vare att Darth Vader (David Prowse – skådespel, James Earl Jones – röst) har skickat ut tusentals robotspanare blir rebellerna upptäckta. Fast först efter att Luke Skywalker (Mark Hamill) har fått ett budskap från Obi Wan Kenobi (Alec Guinness), som visserligen är död men ändå inte. Budskapet säger att han måste ge sig av till Dagobah för att tränas till Jedi.
Ungefär så börjar Rymdimperiet slår tillbaka, och sedan blir det bara bättre. Anfallet på Hoth är något av det bästa i science-fiction-världen, med gångare och stormtrupper i mängder. Scenen i asteroidfältet, Lukes träning på Dagobah och molnstaden är så fantastiska miljöer att den som gillar science-fiction får sitt lystmäte tillgodosett.
På något sätt är det Rymdimperiet slår tillbaka som stadfäster det mörker vi sedan får uppleva i Jedins återkomst. Där A new hope gjorde sitt bästa för att visa hur ond och mörk den mörka sidan av kraften är, är det Rymdimperiet slår tillbaka som verkligen får oss att förstå. Darth Vader har inga problem att strypa sina undersåtar till höger och vänster, men det är inte det värsta. På Dagobah får vi se hur tung den mörka sidan är, hur den kan locka vem som helst och vi anar att det egentligen inte finns mycket hopp. När sedan filmens antihjälte Han Solo (Harrison Ford) blir nedfryst, rebellerna har åkt på så mycket pisk de tål utan att gå under, Luke åker också på pisk och allt ser mörkt ut, då har Rymdimperiet lyckats slå tillbaka.
Och med det sagt kan det inte bli annat än högsta betyg. Den stora frågan, som blir svår att svara på, är huruvida Jedins återkomst är bättre eller sämre …