Jag ska göra mitt bästa för att inte ge några spoilers, men inledningen och väldigt lite av plotten kommer i recensionen nedan. Om du inte vill veta någonting, så sluta läs här. Annars ger Spel och Film dig en recension som förklarar varför The Force Awakens lyckas återerövra våra stjärn- och kraftfyllda hjärtan.
Skitigt, slitet och opolerat. Precis som när jag såg A new hope för första gången får jag känslan av en annan värld. En värld med historia, och inte en värld som polerats upp av datorgrafik. The Force Awakens börjar på det klassiska sättet, med Star Wars-loggan som vandrar in i en evig stjärnhimmel. Och texten som kommer rullande är på engelska, ett säkert tecken på att det inte är barn som är målgruppen – vilket det var väldigt tydligt med Det mörka hotet och Klonerna anfaller.
När vi sedan landar på planeten Jakku, där motståndsrörelsens Poe Dameron (Oscar Isaac) får ta emot information av Lor San Tekka (Max von Sydow) – information som kan avslöja vart Luke Skywalker har tagit vägen, han är nämligen försvunnen sedan länge. Snart anfaller The New Order, ledda av Kylo Ren (Adam Driver), Captain Phasma (Gwendoline Christie) och ett gäng stormtrupper. Mer än så tänker jag inte avslöja av handlingen, mer än att allt stämmer väldigt väl med vad vi vill ha av Star Wars.
JJ Abrams har anklagats för publikfrieri, men det struntar jag fullständigt i. Han har gett oss fans vad vi vill ha, och det är bra gjort. Väldigt bra. Det är en berättelse som är robust, har mängder av länkar tillbaka till de gamla filmerna och framför allt är det en casting som är perfekt. Han Solo (Harrison Ford), Chewbacca (Peter Mayhew), Leia (Carrie Fisher) och många andra välkända ansikten är med – tillsammans med flera nya. Daisy Ridley som Rey är grymt bra i sin roll, samma sak gäller John Boyega som spelar Finn. Vi har fått se en ny generation hjältar komma till liv i en fantastiskt bra berättelse – och dessutom känns stormtrupperna betydligt farligare, mer pricksäkra.
Och visst finns här datoranimationer, men väldigt mycket är robusta, gamla hederliga props. Enda lilla gnagande kritiken jag kan ge är att Ford och Fisher ibland känns lite för gamla. Kanske inte lika mycket Ford som Fisher, men det är lite samma känsla som i Indiana Jones IV. Stela hjältar som försöker verka unga. De skulle ha skalat ner sminket lite på Fisher och låtit henne se gammal ut.
Men, trots det – en fullpoängare som lovar väldigt gott inför framtiden. Bara att gå och se – och se den på bio!