Uppföljaren till X-Men börjar med ett mordförsök på USA’s president. Vilket bäddar för krig mellan människor och mutanter. X2 recenseras med en önskan om fler mutanter i vår värld, inte färre.
Mutanten som försöker mörda presidenten är Nightcrawler (Alan Cumming) och när han misslyckas flyr han. Men Jean Grey (Famke Janssen) och Storm (Halle Berry) letar upp honom, samtidigt som Stryker (Brian Cox) har fått tillstånd att tillfångata alla mutanter han kan komma över genom en attack på Xaviers skola. Wolverine (Hugh Jackman) försöker ta reda på vad som egentligen har hänt honom och varför han har tappat minnet, och alla ledtrådar leder till Stryker. Under tiden gör Mystique (Rebecca Romijn) allt hon kan för att befria Magneto (Ian McKellen) från hans plastfängelse.
Det händer mycket i X2 och ibland är det lite svårt att hänga med – och jag kommer inte ifrån en känsla av att X-Men går lite på tomgång. Det var bättre tempo i första filmen, mer fokuserat, och tidvis känns X2 som en transportsträcka till tredje filmen. Jean Grey är på sätt och vis, tillsammans med Wolverine, i fokus och det är förvisso bra. Samtidigt finns det mycket substans i den andra filmen som förklarar en hel del som inte förklarades i den första. Skådespelarna är lika bra som i X-Men, och jag undrar om inte jag tycker att Rebecca Romijn gör en mycket bättre insats som Mystique än vad Jennifer Lawrence gör i First Class och Days of Future Past.
Blu-ray utgåvan jag recenserar har en utmärkt kvalité, men vissa scener – särskilt utomhusscenerna i de snötäckta bergen – känns lite bleka även om de förstås ska vara färglösa. Effekterna är annars bra, och väldigt i jämförelse med andra filmer från 2003. Särskilt ”frysscenen” i början av filmen är extremt imponerande enligt mitt förmenande. Just att se mutanternas olika förmågor komma till liv på ett trovärdig sätt är halva upplevelsen. Och till sist är X2 ändå en bra mellanfilm innan det är dags för finalen i X-Men: The Last Stand.