Ännu en gång gästas Spel och Film av Melanie från Iheartfantasy.blogg.se – och den här gången listar Melanie inte bara fem sorgliga filmer, utan de fem sorgligaste filmerna … Och nog är det dags att ta fram näsdukarna.
När man ser en film vill man att den ska väcka känslor av något slag. Ibland vill man bli road och ibland vill man bli rädd. En av de starkaste känslorna är sorg, men ibland kan det vara riktigt svårt att hitta en film som berör en till tårar. Därför har jag på iheartfantasy.blogg.se nu listat topp-fem sorgligaste filmer som garanterat kommer att få dig att förbruka ditt skafferi med näsdukar. Vill du istället läsa mina topp 10-sorgligaste filmer så besök mig på www.iheartfantasy.blogg.se.
Plats 5
Titel: Titanic (1997).
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Kate Winslet, Billy Zane, Kathy Bates.
Handling: ”Sjuttonåriga Rose förväntas gifta sig med den rika Cal, men förälskar sig i den fattige Jack ombord på det lyxiga, dödsdömda skeppet R. M. S. Titanic.”
Motivering: Trots sina år på nacken ligger Titanic fortfarande i topp. Den vackra kärlekshistorien som är dömd till att misslyckas från första början berör tittaren djupt. Dessutom skildras de olika klasserna och katastrofen i sig på ett sådant professionellt och välgjort sätt att Titanic är tidlös och alltid kommer att klassas som en av tidernas sorgligaste filmer.
Plats 4
Titel: The Boy in the Striped Pyjamas (2008).
Skådespelare: Anna Butterfield, David Thewlis, Jack Scanlon.
Handling: ”Under andra världskriget påbörjar åttaåriga Bruno en vänskap med en judisk pojke på andra sidan ett staket, vilket får oanade konsekvenser.”
Motivering: Filmen lyckas skildra Det andra världskrigets hemskheter genom de oskyldiga ögonen av en ung pojke. Att se hur barnet inte förstår varför hans nyfunna vän inte kan komma och leka är hjärtekrossande. Stämningen är konstant spänd i filmen och som tittare väntar man på det oundvikliga. Det är en stark och skrämmande film som på ett realistiskt sätt visar en liten del av terrorn från kriget.
Plats 3
Titel: The Green Mile (1999).
Skådespelare: Tom Hanks, Michael Duncan, Sam Rockwell, Michael Jeter.
Handling: ”Några vakters liv vid dödscellerna blir påverkade av en av deras fångar; en svart man anklagad för barnmord och våldtäkt. Det visar sig att det finns mer till historien än vad som blivit sagt.”
Motivering: Tillsammans med en fängslande berättelse och en skrämmande miljö bygger skådespelarna upp känslorna med filmens gång. Filmen förmedlar att livet sällan är rättvist och som tittare känner man ett enormt medlidande för karaktärerna. The Green Mile är en film som lätt kan få dig på fall och som kommer att stanna i dina tankar långt efter du sett den.
Plats 2
Titel: The Flowers of War (2011).
Skådespelare: Christian Bale, Ni Ni, Xinyi Zhang.
Handling: ”En Västländare finner tillflykt tillsammans med en grupp kvinnor i en kyrka under kriget i Nanjing 1937. Han låtsas vara en präst för att försöka leda kvinnorna till säkerheten.”
Motivering: Detta är en mycket underskattad film som får tittarens hjärta att sätta sig i halsgropen. Det är inte en film för de klenmodiga och även detta är en film som hemsöker tittaren långt efteråt. Med mycket grafiska scener skildrar The Flowers of War realistiskt den förödelse som skedde i Nanjing 1937. Som tittare känner man stor empati för karaktärerna och beundrar deras uppoffringar. Fälls inga tårar när man ser The Flowers of War har man ett hjärta av sten.
Plats 1
Titel: Changeling (2008).
Skådespelare: Angelina Jolie, John Malkovich, Michael Kelly.
Handling: ”En sörjande moder kämpar mot polisen när de försöker få en uppenbar bedragare att framstå som hennes saknade son. Hon vägrar att ge upp hoppet att hon kommer finna honom någon dag.”
Motivering:
Changeling är en film jag gråter igenom, från början till slut. Det är Jolies bästa filmprestation och filmen är både oroväckande och hemsk. Som tittare känner man moderns smärta och förtvivlan och man hoppas innerligt att allting kommer bli bra tillslut. Varje gång jag ser Changeling bryter den ner mig och jag mår fruktansvärt dåligt efteråt. Det är en riktigt tuff film att se, men verkligen värt det.