Tråkigt nog lät Riksbanken reporäntan ligga kvar på -0,50 procent. De har förstås sina anledningar eftersom de vill försöka få upp inflationen, men deras strategi verkar inte fungera. Och att i brinnande högkonjunktur låta räntan vara kvar på minusnivå känns i mina ögon som helt fel.
Det enda det leder till är att skuldberget fortsätter att växa eftersom det fortfarande inte kostar någonting att låna. Visserligen kan man tycka att folk som har stora summor sparade på sparkonton borde antingen a) ta ut dem och konsumera upp dem eller b) betala av på sina lån – men ingenting av det verkar ske…
Dessutom ska Riksbanken, förutom att låta reporäntan ligga kvar, utöka stödköpen av obligationer – till ett värde av 15 miljarder…
Någonting är fel i ekvationen. Uppenbarligen stiger inte inflationen, folk fortsätter låna och samtidigt får vi mindre pengar att konsumera för eftersom Magdalena Andersson inte inser skattehöjningarnas negativa effekter på ekonomin. Dessutom pågår det en debatt om att sänka lägsta löner och lägre löner brukar aldrig gynna inflationen.
Den stora frågan är kanske istället om inflationen inte är så viktig att hålla uppe? Har vi nått en nivå där hållbar konsumtion äntligen har blivit viktigare och därigenom minskar inflationen?
