Recension: 30 grader i februari, säsong 2

Att det skulle bli en andra säsong av 30 grader i februari var kanske inte så förvånande, med tanke på seriens popularitet och den första säsongens avslut. Spel och Film ger dig en melankolisk, ångestladdad och varm recension av ett drama som beskriver Sverige från ett fjärran perspektiv. 

Jag följde första säsongen motvilligt, åtminstone till en början. Den här sortens ångestladdade tragikomiska dramaserier är normalt sett ingenting för mig. Men det fanns verkligen någonting som var svårt att inte tycka om. Kanske var det Glenns (Kjell Wilhelmsen) ångest och hans jakt på kärlek, eller den totala ångesten över att följa Kajsas (Maria Lundqvist) närmast paniska längtan efter livet i Thailand där hennes döttrar minst sagt kom i kläm. Eller så var det bara det fullständigt svenska i allt som hade med serien att göra, kanske inte minst med Maj-Lis (Lotta Tejle) uppbrott från sin buttra make Bengt (Kjell Bergqvist).

30grader.s2.2

Avslutet på säsong ett krävde en fortsättning och det är verkligen en upplevelse att få återvända till Thailand. Nu börjar inte säsong två direkt efter händelserna som avslutade säsong ett, utan det har gått ett par år. Fokus ligger till en början på Kajsa och hennes döttrar Joy (Hanna Ardéhn) och Vilda (Viola Weidemann), samt Glenn och hans stora kärlek Oh (DoungJai ”Phiao” Hiransri). Vi får också stifta bekantskap med Anders (Björn Kjellman), som är pappa till Joy och Vilda.

Det är samma sköna stämning i säsong två som i första säsongen, möjligtvis ännu mer ångest och vemod. Kopplingen till Sverige blir starkare och karaktärerna får en chans att utvecklas vidare. Det gäller inte minst Glenn och Kjell Wilhelmsen tolkar sin karaktär fantastiskt bra. Ibland blir det kanske lite väl socialrealistiskt, och allas kamp och längtan efter lycka blir ett fullföljande av en mängd eviga sanningar. Som att kärleken övervinner allt eller det blir aldrig som man tänkt sig. Och precis så är det ju i livet, besvikelse är en lika stor realitet som att kärlek kan övervinna allt. Samtidigt hoppas jag att vi svenskar inte lever i ett så stort vemod som den här serien vill låta oss tro.