Studio Ghibli har i stort sett bara släppt filmer som gör att jag kan drömma mig bort en liten sväng. Drömma mig bort till världar man inte trodde fanns. Nu såg jag visserligen dessa filmer som vuxen, men jag kan tänka mig att de är lika trollbindande för barn som de är för mig själv.
Det Levandet slottet är inget undantag till mitt förord. Hayao Miyazaki har lyckats igen!
Handling:
Filmen handlar om Sofie, en liten hattmakerska som bor i en liten mysig stad. Hela världen står mitt i ett enormt krig så många soldater finns på gatorna och så gör även ödeshäxans oljeliknande lakejer. Man får höra historier om den onda trollkarlen Hauru hela tiden. Till slut stöter Sofie på en ung man. Vad hon då inte vet är att hon träffat på Hauru, det vet däremot ödeshäxan som sätter en förbannelse som gör att Sofie blir en gammal gumma. När hon upptäcker hennes ”nya” jag ger hon sig iväg. Hon träffat på en fågelskrämma som hon kallar för herr kålrot, varpå de hittar ett hus som vandrar omkring. Sofie springer ifatt huset och går in. Här introduceras hon för två nya bekantskaper. Huset kärna, flamman Calcifer, och Mark, en liten pojke som bor i huset. Huset tillhör trollkarlen Hauru, som flyr ifrån kriget så gott han kan. Lyckas han? Kommer kriget ta slut? Blir Sofie sig själv igen? Se filmen för att få reda på den spännande historien!
Utlåtande:
Behöver jag säga att jag älskar filmen? Tycker allt är genialt i den, miljöerna är helt magiska, skildringen av maktkampen mellan trollkarlar, häxor och adeln som plågar folket är stark. Jag har faktiskt dock varit lat och kollat på den dubbad till svenska. Till stor del för att rösterna är helt underbara. Johan Ulvesson som lågan Calcifer är toppklass. Filmen är full av karaktärer som sätter sig både visuellt och karaktärsmässigt. Många sätter sig emot japanska animerade filmer men jag säger bara. Ge filmen en chans! Jag tror absolut inte att ni kommer ångra er!