Divinity: Original Sin 2 är ett rollspel som tar vid över tusen år efter det första spelet. Det har utvecklats och publicerats av Larian Studios. Det första spelet släpptes till PC 2014 och fick ett mycket gott mottagande. Där skapade du två Source-jägare och hade i uppdrag att söka efter de som missbrukade Source. Nu i uppföljaren är den karaktär du skapar själv en Source-användare. Source är en mystisk typ av magi som är förbjuden då den har börjat framkalla monster när den används.
Divinity: Original Sin 2 är fullt av svåra val. Ett av de svåraste valen sker precis i början när du ska välja vilken karaktär du vill skapa. Det finns fyra raser att välja mellan. De klassiska dvärgarna, människorna och alverna, samt de resliga, eldsprutande ödlorna. Sedan finns ett femte val: de odöda. De är levande skelett av de andra raserna som erbjuder en unik spelupplevelse. De är exempelvis immuna mot gift, de blöder inte, men däremot tar de istället skada av vanliga läkande trollformler.
Du har också möjlighet att välja en av sex ursprungskaraktärer. Dessa har en unik bakgrundshistoria och unika uppdrag under spelets gång. En av dem är Lohse, en musiker och skådespelare, som är besatt av en demon. En annan är Beast, kusin till drottningen av dvärgar, som blev landsförvisad efter ett misslyckat uppror.
När det gäller val av klass så finns det förslag på färdigheter och talanger som passar olika spelstilar. Det är sedan fritt fram att ändra dessa som du vill. Jag valde ursprungskaraktären Fane. Han är en odöd av okänd ras som suttit fängslad i hundratals år och som nu söker svar på vad som har hänt med hans folk. Han fick bli en Battlemage med lite närstrid och lite magi. Jag gav honom också talangen Pet Pal, vilket jag kan rekommendera åt alla. Det ger dig möjligheten att kommunicera med djur, något som öppnar upp en hel del lustiga konversationer och uppdrag.
Början på ditt nya liv
Vid början av Divinity: Original Sin 2 har du, som Sourcerer, blivit tillfångatagen. Du vaknar upp och får snabbt veta att du befinner dig på ett skepp. Det är en fångtransport som är på väg till en fängelseö där du möjligtvis kan bli botad. Som odöd får du också höra några visdomsord från en talande dödskalle. Han varnar att du bör hålla kropp och ansikte gömd då de levande inte är förtjusta i att se vandrande skelett.
Efter att ha lämnat det första rummet får jag veta att det har skett ett mord på skeppet. Magistern som undersöker händelsen undrar om jag kan hjälpa till, då hon vet att jag är oskyldig. Detta ger mig en anledning att prata med de andra fångarna ombord. Bland fångarna hittar vi alla de andra ursprungskaraktärerna vilket senare också kommer bli de följeslagare du kan anlita. Så gott som all dialog har spelats in av röstskådespelare. Allt är välgjort och jag tycker att detta gör det mycket roligare att prata med alla jag ser.
Slutet på ditt nya liv?
Jag träffar snart på den skyldige till mordet, någon som även är efter dig. Det blir kaos, de flesta ombord dödas och skeppet börjar brinna. I en kista hittar jag vapen och förbereder mig för att det snart är dags för slagsmål. Jag går upp för trapporna till nästa våning. Där träffar jag på en jakthund som gnyr och gnäller för att lukten av Source är för överväldigande för hennes känsliga nos. Dörren till rummet intill är låst. Inga problem för Fane som kan använda sitt beniga finger för att dyrka upp låset. Om din karaktär inte är odöd och saknar dyrkar så kan du istället slå sönder dörren med ditt vapen. I rummet träffar jag två rädda magistrar som jag lyckas övertala att jag inte är den skyldige till förödelsen.
Väl uppe på däck får jag se att skeppet är under attack från massiva tentakler. Där hamnar jag också i slagsmål med några obehagliga kryp. Jag rusar åt dem med mina yxor i högsta hugg, och snart återstår bara slarvsylta. I närheten får jag se en dvärg och några barn som försöker fly i en livbåt så jag skyndar dit för att hjälpa till. Ett av barnen säger att vi inte bara kan lämna de andra överlevande. Men som Fane känner jag att det är precis vad vi kan det.
Följeslagare som följer
Efter många om och men så hamnar vi på fängelseön Fort Joy. Vår livbåt sjönk men på något vis så flöt jag iland. En bit bort på stranden möter jag en av de möjliga följeslagarna. Han kallas den Röde Prinsen, en ödla med rött skinn, en kunglighet som förlorat sitt imperium. Trots att han är upprörd över att jag lämnade alla på skeppet så går han med på att följa med mig, i utbyte mot att jag också hjälper honom.
En grupp kan som mest ha fyra medlemmar. Vi träffar Lohse, hon får komma med, och även Beast. Sedan ersätter vi prinsen med alven Sebille som gillar att hugga folk i ryggen. När du anlitar en följeslagare för första gången så får du ange vilken klass de ska vara. Valet bestämmer vilka färdigheter de börjar med. Senare i spelet har du möjligheten att ändra alla deras styrkor och talanger, och även deras utseende om du känner för det.
Följeslagare i slagsmål
Strider i Divinity: Original Sin 2 är turbaserade. Den med högst initiativ får börja, sedan är det motståndarens tur. Därefter turas man om. Färdigheter kostar action points, vilket dina karaktärer har ett begränsat antal av per runda. Det gäller, speciellt på de högre svårighetsgraderna, att vara taktisk och planera inför kommande rundor. Då behöver du också en välbalanserad grupp som kompletterar varandra. Någon som klarar av att ta skada, någon som är bra på att orsaka skada, och kanske en Conjurer som kan framkalla kanonmat.
Många färdigheter skapar fält av olika element på slagfältet. Kasta en giftbomb och det skapar ett fält av gift. En eldbomb på det och du har ett ännu större fält av eld. Om dina karaktärer riskerar att brinna upp kan du sedan skapa regn för att släcka elden. Sedan kan vattnet elektrifieras av en blixt eller frysas till is. Men det gäller att vara försiktig, det är ibland lätt hänt att man skadar sina egna gruppmedlemmar.
Under tiden vi försöker fly från ön så hamnar vi i slagsmål med krokodiler, sköldpaddor, jättelika grodor och salamandrar. Nu när jag tänker på det så är det väldigt mycket amfibier i början av spelet. Men vi får också ha ihjäl en hel drös magistrar och även en stor drake. Tillslut får vi tag på ett skepp och ger oss av. Detta är bara början på vårt äventyr, men jag vill inte avslöja något mer av de smaskiga hemligheterna som senare kommer uppdagas.
En kniv och en pinne blir till ett svärd
Om du känner skaparglädje så kan du också tillverka olika saker i spelet. Du kommer inte precis bli någon mästersmed, även om du kan sno ihop några grundläggande vapen. Däremot kan du tillverka olika trolldrycker och trollformler, pilar åt dina bågskyttar, granater, lagad mat och dryck, och andra förbrukningsvaror. Du kan också kombinera läroböcker av olika sorter och upptäcka nya kraftfulla färdigheter.
Din receptbok fylls sakta allt eftersom du äventyrar och hjälper andra. Du kan också testa dig fram genom att kombinera olika saker och hoppas på resultat. Om du till exempel kombinerar en tom dryckesflaska med en kantarell så får du en osynlighetsdryck.
Spela online och på delad skärm
Du behöver inte bara spela för dig själv. Om du har ett par handkontroller till din dator så kan en kompis hoppa in när som helst och spela med delad skärm. Ni kan då anlita en varsin följeslagare. Du kan också bjuda in vänner över internet eller så kan du ansluta dig till en av de grupper som finns i lobbyn. Då kan ni spela upp till fyra personer samtidigt.
Ju fler kockar desto sämre soppa, heter det, men så behöver inte alls vara fallet. Det är ju förstås större chans till kaos beroende på vilka hyss dina gruppmedlemmar hittar på. Men det är också större chans för roliga och oväntade situationer. Det finns även en arena i spelet där du och dina vänner kan välja att strida mot varandra.
Omdöme av Divinity: Original Sin 2
Larian Studios har med Divinity: Original Sin 2 skapat en fantastisk upplevelse, från början till slut. Jag är också väldigt nöjd över mitt val av karaktär. Fane har en mycket intressant och viktig historia i spelet. Däremot är jag redan sugen på att starta om från början med någon av de andra ursprungskaraktärerna. Eller kanske en egen karaktär och se hur det påverkar historien.
Röstskådespelet är i absolut toppklass och skapar stor inlevelse. Bonus är alla roliga konversationer med de djur som finns överallt. Uppdragen i Divinity: Original Sin 2 är intressanta och roliga och har stor variation, och det finns ofta flera olika sätt att lösa dem på.
Allt var dock inte helt problemfritt. Jag stötte på någon bugg då och då, men egentligen inget allvarligt. Alldeles i slutet av spelet råkade jag på en seriös bugg i ett pussel som behövde lösas. Men med lite finurlighet (och hjälp av internet) kom jag även förbi där. Det kom dock precis en stor uppdatering till spelet som verkar ha fixat de flesta av de problem jag upplevde, inklusive den nämnda pussel-buggen.
I det stora hela så är Divinity: Original Sin 2 ett underbart rollspel. Det kan fylla många, många timmar av din tid och när du sedan har nått slutet så är chansen stor att du kommer vilja spela om från början.