Recension: Hajen (1975)

Na-na… Na-na… Nej, det är ingen godnattvisa, tvärtom. Det är världens mest skrämmande filmljud som eskalerar en kommande attack. Hajen skrämde livet ur folk 1975 och än idag är det en sevärd film. 

En ung tjej badar i havet utanför sommarön Amity och blir attackerad av en vithaj. Martin Brody (Roy Scheider), som är ny polischef på ön, börjar genast ta tag i fallet med den unga tjejen. Men att stänga ön för bad är förstås otänkbart för borgmästaren Larry Vaughn (Murray Hamilton). Brody tycker förstås att människoliv är viktigare än turism, men det krävs ännu ett offer för att borgmästaren ska ge vika. Brody får hjälp av hajexperten Matt Hooper (Richard Dreyfuss) och fiskaren Quint (Robert Shaw). Jakten på vithajen blir allt annat än enkel.

För den som inte var med är det kanske svårt att förstå vilken uppståndelse det var kring Hajen. Folk blev rädda för att bada i havet världen över, oavsett om det fanns haj naturligt i havet eller inte. Men även idag när jag ser Hajen kan jag förstå varför. Spielberg har byggt upp en fantastisk skrämmande stämning kring vithajen som simmar runt Amity och även om det tydligen ska vara större chans att dö av en fallande kokosnöt än att bli uppäten av en vithaj så ska man inte tänka på filmen när man simmar runt i mörka vatten.

Hajen

Det är just mörka, okända vatten som är Hajens största behållning. Att inte veta vad som lurar under ytan är den fantastiskt effektiva skräckeffekt som fungerar väldigt väl i den här filmen. Skådespelarna är gamla härdade skådisar som gör ett fantastiskt jobb, men bäst av alla är framlidne Robert Shaw i rollen som Quint. Han får själva urtypen av en härdad fiskare att manifesteras i en fantastiskt bra rollprestation.

Hajen själv är kanske något föråldrad vad det gäller effekter, men det spelar mindre roll. Det är inte när man ser hajen där är som läskigast…

Fakta Hajen

Testad på: Blu-ray
Ljud
: DTS HD – Master Audio
Bild: 16:9 Widescreen
Språk: Engelska
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska
Regissör: Steven Spielberg