Där försvann nyss lite dryg 1 timme och 20 minuter av mitt liv… Nej du tack! Konstnärlighet i all ära, men ”Jätten” är verkligen inte en film jag kan rekommendera. Att försöka göra något som en dokumentär som inte är en dokumentär blir i mina ögon bara trams! 3 guldbaggar?! Jag är inte imponerad.
Handling
Filmen Jätten handlar om Rikard som är 30 år gammal och är autistisk. Han är även kraftigt deformerad. Rikard drömmer om att hitta sin mamma. Hans liv går ut på att spela Boule och att få vinna de Nordiska mästerskapen i detta. Han har en himla massa vänner, men en vän som är lite bättre vän än alla andra. Denna vännen heter Roland. Ingen vet vem hans pappa var och mamman fick en psykos när hon födde Rikard.
På boulebanan får Rikard ett klot i huvudet och blir inlagd på sjukhus. När han blir utskriven från sjukhuset får Rikard och Roland, under ett styrelsemöte, reda på att de inte längre kan ta ansvar för Rikard på boulebanan. Ja… det är väl ungefär vad filmen handlar om.
Utlåtande
Som jag skrev i min inledning, denna filmen imponerar inte ett dugg på mig. Den kanske är jättebra om man är väldigt konstnärligt filmintresserad. Jag kan dock ärligt talat inte se konsten i att få saker och se ut som en halvtaskig dokumentär-film. Den har några svaga stunder av humor och spänning, men dessa drunknar gärna i att filmen består till 75 % av tystnad. Ingen musik, inga dialoger, inte ens monologer i många fall. Många av skådespelarna är inte ens halvbra, utan rent av helt själ-lösa. De som höjer filmen något är Rikard och Roland som spelar väldigt bra.
Filmen är fruktansvärt rörig emellanåt. Rikard ser ju nån jätte i sin fantasi som dyker upp lite då och då… Den gör ingenting mer logiskt eller vettigt så nej… jag kan verkligen inte tycka att denna filmen är något att ha. En film i mina ögon behöver inte nödvändigtvis innehålla blod och action eller humor. Men denna, den har ärligt talat 5-10 minuter av handling, resten är bara tystnad.